Herta är född 25 juni 2009 på en gård i Skåna. Hon är ardenner. Den svenska ardennerhästens historia går tillbaka till början av 1800-talet när en ökad befolkningsmängd och industralisieringen började kräva en större häst.
För att kunna dra de allt större maskinerna som användes inom jordbruket krävdes en häst med mer tyngd, massa och styrka än den sk lanthästen som då var vår vanligaste häst. 1873 importerade greve Carl Gustav Otto Kristian Wrangel, (oftast benämd som C.G Wrangel) tre ardennerhingstar från Belgien. Hingstarnas namn var Ardenne, Faro och Railleur. 1874 importerades stona Rigolette och La Mére. Genom sitt goda lynne och bruksegenskaper, var den svenska ardennerhästen en bidragande orsak till välståndet som byggdes upp i Sverige under 1900-talet.
På nyårsdagen 2014 hittade jag Herta på Blocket. Hon var så fin på bilden och texten gick rakt in i mitt hjärta! Det som står i annonsen karaktäriserar Herta även idag
Så här löd annonstexten (hon är inte till salu ;):
"Ardennersto på strax 4 år säljes. Pass finns.Aldrig varit skadad. Sparsamt tömkörd men drar både ris och pulka utan oro.
Riden i skog och mark. Går fram för allt. God tilltro till människor och litar även på de minsta. Skulle bli en fantastisk handikappridhäst eller terapihäst då hon är lugn och varm. Har haft henne sedan hon var två och hon hade då enbart gått i hage utan särskilt mycket kontakt med människor. Det är en häst man älskar. Inte ett ont ben i kroppen och älskar att vara nära. Gnäggar oftast när man kommer. Ligger lugnt kvar på marken och vilar om man går fram och klappar. Följer dig vart du än går och tar sig fram säkert med dig på ryggen. Hon tar gärna sin tid och lunkar mest på och har aldrig någon brådska någonstans. Men nog kan hon sätta fart om du ber om det och hon har lust. Det är inget lätt beslut att lämna en sådan här häst. Så jag vill att du som intresserar dig SER henne och SER att hon är en häst med naturliga behov.Hon har aldrig skotts och har suverän hovkvalité och hon sätter rejäl päls varje vinter. Hon är en stor häst som tror att hon är liten och skulle säkert kila fast både ryttare och sig själv mellan två träd om man inte styr. Hon älskar att bli kliad och vill gärna klia tillbaka på dig. Hon är inte så glad när sadelgjorden spänns.Men gör du det försiktigt och varligt o kliar henne lite så säger hon inte mycket. Hon har aldrig behövt ha ett bett i munnen och jag önskar att hon slipper det även i fortsättningen. Hon rids oftast i bara grimma och barbacka. Eller bara stick och halsring.
Det är en fantastisk häst som du nog förstår. Och jag vill att hon får fortsätta vara det.Hos någon som älskar henne för vad hon är-En häst! "
När vi sedan kom för att titta på henne fick jag nästan en chock så eländig hon såg ut. Men då var det för sent att backa - hon var redan min i själ och hjärta och vem kan överge en sådan häst?
Det tog tid för oss att avlusa henne, få tillbaka det vackra hovskägget, rida in henne och bygga kondition och muskler. Idag är hon en härlig ri och körhäst. Hon tar 20% av sin tyngd på ryggen (ca 180 kg) och det är ett nöje att sitta två på hennes breda rygg. Hon är trygg, stark och snäll. Hon ger kanske inte den största ridupplevelsen för en rutinerad ryttare men hon är en fin nybörjarhäst och hjälper till att rehabilitera fysisk och själslig smärta.